torsdag 24 oktober 2013

fredag 11 oktober 2013

Gott fikabröd...

är viktigt för att orka rehabilitera sig på bästa sätt, tycker jag. I förmiddags packade jag ned nymalt kaffe, filter och tratt, hett vatten i termos, mugg och en bit sockerkaka och gick iväg till Vilsta, där jag njöt av solen mot väggen till raststugan.

Sockerkakan ska jag berätta lite mer om. I veckan tittade jag på en av nyhetsmorgnarna i någon av de två kanalerna som visar dessa program. Där visade tv-kocken upp en sockerkaka som han bakat på olivolja istället för på smält smör eller margarin. Jag provade detta tips i det recept jag brukar använda mig av och som finns i rutiga bakboken. Jag bytte helt enkelt ut 75 gram smält smör mot samma mängd olivolja (extra virgin). Till att börja med var jag glad över att det blev mindre disk.

Jag tyckte det skulle sitta fint med skivade äpplen grundligt doppade i kanel och socker. Kanelen lyste med sin frånvaro och eftersom kryckorna gjorde att det skulle ta ca 45 minuter att gå att handla detta, så valde jag kardemumma istället. Resultatet? Kakan blev mycket saftigare och höll ihop mycket bättre. Smaken blev helt underbar - tur att jag inte hade kanel hemma!


För övrigt går rehabiliteringen framåt och nu sovee jag i det stora hela bra på nätterna.  På måndag är det bara två veckor kvar på kryckorna.

Hörs!

torsdag 10 oktober 2013

Besök!

Nu längtar jag verkligen till måndagen den 28/10, då det är krycksläpp och första dagen på länge utan kryckor. Jag får ont i händerna av att gå med dem.

Idag hälsade jag på mina arbetskamrater på Lernia och chefen hade köpt tårta dagen till ära.

måndag 7 oktober 2013

Helgen...

Helgen har varit hyfsat aktiv för att vara höftopererad. Lördagskvällen tillbringade Roberts/Andersson på Ming Palace i Eskilstuna. Det var förvånansvärt påfrestande att vara ute i vimlet. Söndagen var lugn och måndagen likaså. Idag kontaktade jag Sabbatsbergs sjukhus med anledning av att jag har sådan muskelvärk strax ovanför knät. På deras inrådan har jag tagit det lugnt med rehabträning idag.

fredag 4 oktober 2013

En milstolpe i rehabiliteringen

Jag väntar nu med spänning på att i eftermiddag ta mig till vårdcentralen för borttagning av agraffer och träffa sjukgymnast för kontroll av muskulär utveckling samt, vad vet jag, kanske få ett nytt träningsprogram.

Sedan ska jag hämta ut mitt nya körkort, vilket också blir bra - lite uppfräschning av både bild och information på körkortet.

Jag kommer att ta bussen, eftersom jag tycker en promenad är alltför lång, med tanke på att jag blev ganska sliten efter tidigare längre promenader denna vecka.

Innan dess ska jag fräscha till mig lite och ta en promenad till Vilsta för att genomföra dagens träningsprogram (pass 1 av 3). Sedan hem för lunch. Återkommer senare med vad dagen givit.

Ja, då har jag hamnat i soffan igen efter att ha tagit bort agrafferna och fått bra betyg av sjukgymnasten för min rehabilitering så här långt.Jag fick med mig en ny övning hem, som går ut på att träna adduktions- och abduktionsrörelser.

Rehabiliteringen ser ut som följer den närmaste framtiden:

Jag kommer att föreslå arbetsgivaren att jag går tillbaka på 50%, säg första veckan, efter min sjukskrivning. Det är inte läge att leva med en övertro på sig själv, efter att ha släppt kryckorna. Jag tror det kommer att bli en omställning nog att gå på två ben igen. Min möjlighet till sjukskrivning sträcker sig enligt nuvarande läkarintyg som längst till och med 24/11.

28/10: Jag lägger bort kryckorna, åtminstone som stöd helt och hållet under dagen. Jag använder en krycka vid behov och då i vänster hand så jag inte slutar som passgångare. Från och med detta datum kan jag också börja träna benspark, bencurl och benpress på Friskis & Svettis med restriktionen att inte belasta för tungt och passa mig för rörelser i en vinkel mindre än 90 grader mellan höft och överkropp.

11/11: Jag går tillbaka till jobbet på 50%, vilket jag ska kolla först. Jag rehabtränar på Friskis & Svettis på för- eller eftermiddagen.

18/11: Eventuellt heltid från och med detta datum. Rehab fortsätter.

16/12: Tre månader har gått sedan operationen och jag kan nu ur vardaglig synpunkt leva som vanligt. Att börja träna alltför mycket på fritiden får nog vänta till sommaren/vintern 2014/2015, såsom längdskidåkning, skike, inlines, etc.

September 2014: Höften är nu helt läkt och den grundläggande muskelvävnaden kring leden är på plats. Nu kan jag fundera på längdskidpaket...

Innan jag lägger ned för idag så kan jag konstatera att en hel del i kontakten med människor förändras när jag nu går på kryckor. Jag får hjälp i affären av expediter, skolungdomar frågar vad jag gjort, en äldre dam börjar tala med mig och vi utbyter erfarenheter om krämpor, etc. Rehabiliteringen känns i högsta grad meningsfull och motiverande och det är roligt.

onsdag 2 oktober 2013

Utomhus...

Idag kom jag på att jag ska förlägga en av de tre rehabpassen till Vilsta och då helst utomhus vid sol och fint väder. Det var mycket skönare att ta en kryckpromenad dit och sedan träna än att hålla sig inomhus hemma och göra samma sak.

Jag hämtade sedan ut trisslotter i en kiosk vid Fristadstorget, vilka visade sig vara par i nit.

Vidare till Ortosia-butiken för att inhandla nya kompressionsstrumpor, eftersom mina oklippta naglar nött hål på den ena av dem - klippa tånaglarna är en av de aktiviteter som lär dröja i kategorin "kan själv". På väg till butiken blir jag hejdad av en person, eller om det var två:

-Hej, ursäkta!
-Jaaa...
-Jag ser att du går på kryckor. (Jag trodde han var intresserad av vad jag varit med om)...
-Ja, jag har opererat höften.
-Jo, det är så att vi går runt här och ber för sjuka. Vi kanske kan få be för dig...

-Jaha...näaee...inte jag...tack! (Jag gick vidare med ett leende).


Jag får var noggrann med att hålla övermodet borta och vara försiktig. Anledningen till att jag kan gå omkring så relativt mycket som jag gör är att jag orkar avlasta det opererade benet i tillräckligt hög grad.



En dag på stan...

Det kändes ovant att för första gången på länge promenera ner på stan och för en stund gå runt. Det var väl varken roligare eller tråkigare än tidigare, vilket fick ge ett klart godkänd betyg - livet går sin gilla gång och jag har inte förändrats så mycket heller. Det blir antagligen roligare den dag jag kan släppa kryckorna.

Efter en stund på stan så fikade jag. Jag tittade runt litegrann och det som fick avgöra var att kunna sitta utomhus, eftersom alla andra kriterier var lika på de olika cafeerna - inomhus och relativt fattigt på folk denna mulna tisdag eftermiddag.

Coffee House serverade en drottningpaj med vaniljsås och till det en rejäl latte - ett bra val. Precis när jag tänkte ta med alltihop ut så kom jag på att jag behövde hjälp med detta och jag gick därmed ut tomhänt och lämnade över uppdraget åt personalen.

Som vanligt hade jag problem med att sova. Jag tror jag behöver fixa ett högläge för det opererade eller båda benen under natten - att ligga raklång på rygg fungerar inte så bra.

Idag är det kanonväder och snart lunch. Sedan ska jag inte vara inomhus alltför mycket mer under eftermiddagen.

tisdag 1 oktober 2013

Långpromenad...

Idag, eller rättare sagt igår, var jag ute på en suveränt skön långpromenad. Inget gör ont, förutom händerna som greppar om kryckorna. Jag har inga bilder som bevis på hur långt jag vågade mig hemifrån, men totalt blev det cirka 4,5 km i ett lugnt tempo där kryckteknik och kroppshållning var de viktigaste inslagen:

Tidtagning: 30-09-2013 12:12
Aktivitetstyp: Promenad hem - apoteket Hjärtat
Total sträcka: 1,14 km (0,7 mi)
Total tid: 22:57
Förflyttningstid: 17:58
Medelhastighet: 2,97 km/tim (1,8 mi/h)
Max. hastighet: 4,80 km/tim (3,0 mi/h)
Genomsnittstempo: 20:13 min/km (32:32 min/mi)
Snabbaste tempo: 12:30 min/km

Tidtagning: 30-09-2013 12:51
Aktivitetstyp: Promenad apoteket Hjärtat - Vilsta raststuga - hem
Total sträcka: 3,37 km (2,1 mi)
Total tid: 1:00:42
Förflyttningstid: 55:41
Medelhastighet: 3,33 km/tim (2,1 mi/h)
Max. hastighet: 6,22 km/tim (3,9 mi/h)
Genomsnittstempo: 18:00 min/km (28:59 min/mi)
Snabbaste tempo: 9:39 min/km (15:31 min/mi)

Jag blev rejält trött, men hade ingen smärta efteråt, bara en känsla av tillfredsställelse. Som vanligt kom vilovärken på natten, varför jag nu passar på att snöa in på detaljer.