En milstolpe i rehabiliteringen

Jag väntar nu med spänning på att i eftermiddag ta mig till vårdcentralen för borttagning av agraffer och träffa sjukgymnast för kontroll av muskulär utveckling samt, vad vet jag, kanske få ett nytt träningsprogram.

Sedan ska jag hämta ut mitt nya körkort, vilket också blir bra - lite uppfräschning av både bild och information på körkortet.

Jag kommer att ta bussen, eftersom jag tycker en promenad är alltför lång, med tanke på att jag blev ganska sliten efter tidigare längre promenader denna vecka.

Innan dess ska jag fräscha till mig lite och ta en promenad till Vilsta för att genomföra dagens träningsprogram (pass 1 av 3). Sedan hem för lunch. Återkommer senare med vad dagen givit.

Ja, då har jag hamnat i soffan igen efter att ha tagit bort agrafferna och fått bra betyg av sjukgymnasten för min rehabilitering så här långt.Jag fick med mig en ny övning hem, som går ut på att träna adduktions- och abduktionsrörelser.

Rehabiliteringen ser ut som följer den närmaste framtiden:

Jag kommer att föreslå arbetsgivaren att jag går tillbaka på 50%, säg första veckan, efter min sjukskrivning. Det är inte läge att leva med en övertro på sig själv, efter att ha släppt kryckorna. Jag tror det kommer att bli en omställning nog att gå på två ben igen. Min möjlighet till sjukskrivning sträcker sig enligt nuvarande läkarintyg som längst till och med 24/11.

28/10: Jag lägger bort kryckorna, åtminstone som stöd helt och hållet under dagen. Jag använder en krycka vid behov och då i vänster hand så jag inte slutar som passgångare. Från och med detta datum kan jag också börja träna benspark, bencurl och benpress på Friskis & Svettis med restriktionen att inte belasta för tungt och passa mig för rörelser i en vinkel mindre än 90 grader mellan höft och överkropp.

11/11: Jag går tillbaka till jobbet på 50%, vilket jag ska kolla först. Jag rehabtränar på Friskis & Svettis på för- eller eftermiddagen.

18/11: Eventuellt heltid från och med detta datum. Rehab fortsätter.

16/12: Tre månader har gått sedan operationen och jag kan nu ur vardaglig synpunkt leva som vanligt. Att börja träna alltför mycket på fritiden får nog vänta till sommaren/vintern 2014/2015, såsom längdskidåkning, skike, inlines, etc.

September 2014: Höften är nu helt läkt och den grundläggande muskelvävnaden kring leden är på plats. Nu kan jag fundera på längdskidpaket...

Innan jag lägger ned för idag så kan jag konstatera att en hel del i kontakten med människor förändras när jag nu går på kryckor. Jag får hjälp i affären av expediter, skolungdomar frågar vad jag gjort, en äldre dam börjar tala med mig och vi utbyter erfarenheter om krämpor, etc. Rehabiliteringen känns i högsta grad meningsfull och motiverande och det är roligt.