De första symptomen i vad jag kallar nutid visar sig. Ilningar uppstår i höger höft, speciellt efter att jag sprungit. Jag försöker stretcha bort det och träna mer magen och ryggen mera efter löprundorna. Detta har inget resultat, men jag fortsätter med löpningen. Under löppassen så upplever jag tydligt att jag är svagare i höger ben än i vänster och märker också att muskulaturen kring höften är mindre utvecklad än den i mitt friska vänsterben.
Under sensommaren och tidig höst så kontaktar jag en kiropraktor för råd kring hur jag ska gå vidare. Symptomen är diffusa och jag går så småningom till en sjukgymnast som provar rörligheten i höften och även mäter längden på de båda benen. Inget avvikande noteras och jag får en del övningar med mig hem som syftar till att stärka abduktor- och adduktormusklerna. De övningarna kändes bra, men under hösten vaknade jag och hade till och med sömnlösa nätter på grund av de otäcka ilningarna i höften, som jag ändå upplevde låg ganska ytligt.
Hösten 2006 - hösten 2008
Under den här perioden ökade jag mängden löpträning avsevärt och bestämde mig så småningom för att springa Stockholm halvmaraton, det som tidigare kallades S:t Eriks-loppet, i september 2008. Jag hade i princip aldrig några symptom från höften och allt verkade bra. Jag tränade hårda korta korta och långa intervaller samt backträning, långpass och snabbdistans - en bra blandning av mängd- och kvalitetsträning med andra ord. Stockholm halvmaraton klarade jag under hösten av strax under 1.40, vilket jag var mycket nöjd med. En vecka senare skulle jag återuppta löpningen efter en förkylning. Jag märkte snart av smärtor på insidan av mitt vänstra knä.
Hösten 2008 - våren 2009
Höften hade jag inga problem med nu utan jag lade mycket tid på knät och anlitade läkare och kiropraktorer för att få reda på vad det var för fel och vad jag kunde göra åt det. Jag blev inte klokare förrän i maj 2009 då jag varit på röntgen av både knä och höft med resultatet att inget avvikande hittats. Min allmänläkare konstaterade att jag gick något konstigt och att jag inte rörde höger ben på samma sätt som vänster. Hon kunde inte hjälps mig mer och jag var nöjd med beskedet att jag framöver borde kolla upp detta noggrannare. Sommaren gick och jag fick allt svårare att springa, framförallt på grund av knät.
Hösten 2009 - februari 2010
Löpningen var inte alls rolig längre på grund av smärtan i knät och något mer nu på grund av att höger höft blev allt svårare att stretcha ordentligt. Sista löppasset jag genomförde var i januari eller februari 2010.
Februari 2010 - maj 2010
Det viktigaste just nu var att få ordning på knät. En lös bit av menisken konstaterades. Ett stycke kuriosa är att på röntgenbilderna av knät så kunde man även se ett föremål långt inne i knät. Det var ovalt till runt och cirka 6 mm i diameter. Läkaren frågade om jag märkt något av det i form av smärta, varpå jag svarade nej och så lät vi det vara kvar där. Ett mysterium var det.
Höftfrågan skulle också få sin lösning, ironiskt nog, i alla fall diagnostiskt sett. Jag var på stan en lördag i mars efter att precis ha börjat arbeta som lastbilschaufför. Jag "fastnade" utanför 21an i Eskilstuna och kunde under någon minut inte röra mig ur fläcken. Så småningom kunde jag halta hemåt och 1,5 km promenad tog cirka en timme.
Under kvällen accelererade smärtan i intensitet och vid 23-tiden bestämde jag mig för ett besök på akuten och dit tog jag mig på cykel trampades med ett ben. Efter lång väntan blev det min tur och av symptomen att döma så misstänktes först ett ljumskbråck, men det stämde ändå inte riktigt tyckte läkaren, som ordnade med röntgen av ljumsken på måndagen med direkt påföljande träff med ortoped. Så var "en måttlig primär coxartros" konstaterad.
Under följande tre åren fram till operation så skedde försämringen gradvis och var tydlig endast vid påfrestningar. Under det andra började jag sova något sämre i kombination med tydligare kronisk smärta. Under det tredje och sista året och framförallt sista halvåret sov jag inte en hel natt.
Huruvida man får operation tidigt eller inte beror på hur mycket man tjatar, vilket landsting man bor i och givetvis hur handikappande man upplever att smärtan är. Till slut sprack vårdgarantin i Södermanlands län och jag listades på Sabbatsbergs sjukhus (Aleris) för operation. När jag väl blev kallad dit så kunde jag i princip välja operationsdatum. Trots ganska rejäla smärtor valde jag att vid läkarträff i slutet av maj skjuta fram operationen till 16/9 på grund av att jag fick nytt jobb. Jag kan verkligen rekommendera Aleris-teamet på Sabb.
Nu ser jag ut så här inuti. Bilden är tagen med ryggen på röntgenbordet, så det är höger höft jag opererat:
Till vänster: Opererad höft. Kula av CoCr och lårbensdel av titan.
Till höger: Min friska höftled.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.