Framsteg och besök

Jag var uppe tidigt och åt frukost som smakade mycket bra. Sedan drabbades jag av något som i sammanhanget kan kallas för storhetsvansinne - ja inte det att jag faktiskt gick och lade mig för att sova cirka två timmar efter frukosten, nä, nä. Nåväl, efter min svettdrypande sömn kryckade jag mig ut i korridoren och utförde övningarna som är uppsatta på väggen.

-Ska vi ta lite trappor också?
-Självklart!

Hemma har jag ledstång till höger när jag går upp så båda kryckorna gick i höger hand och sedan bar det av. Hela tio trappsteg blev det.

-Du ska ner också.
-Jadå.

Trappträning avklarad med, om jag får säga det själv, MVG.
Som grädde på moset var Metro-syster ledig denna dag. Så om Metro inte kommer till Pär så får Pär komma till Metro, en promenad på ca femtio meter enkel resa. Dit tog jag vanliga promenadsteg med kryckorna och halva vägen tillbaka också. Sedan fick det faktiskt bli halvsteg de sista 25 metrarna till rummet.

Det rådde delade meningar om huruvida jag borde duscha eller ta det lugnt efter Metroäventyret. Sjukgymnasten gav klartecken, en annan kom precis när jag skulle påbörja duschen och sade att jag borde vila. Jag sade att jag bara skulle duscha ned till halva låret och så var fred mäklad. Sedan vilade jag fram till lunch, mycket nöjd med vad jag åstadkommit denna morgon.

Min barndomskamrat Jonas kommer på besök klockan 1700 och till dess får det vara lite lugnt och skönt i framför allt sängen. Medicindags klockan två vilket känns bra. Vädret utanför är fint och löven vajar i vinden. Känns bra överlag.