Första hela dagen på hemmaplan

Jag återvände hem med en rejäl morfinabstinens. Mer om medicin och praktik kring detta nedan.

Gårdagen innebar hemresa och lite vemodigt kändes detta att lämna den relativt behagliga tillvaro, som sjukhustillvaron erbjöd. Det krävande arbetet börjar hemma och rehabiliteringen varierar i varaktighet beroende på egna ambitioner och vilket jobb du har eller vill ha efter sjukskrivningen.

Ju tyngre fysiskt arbete du har eller vill ha, desto längre rehabilitering blir det fråga om. Har du dessutom tänkt dig ett aktivt fritidsliv med idrottsaktiviteter, etc, så får du också se detta i ett längre perspektiv.

På väg ut till taxin från vårdavdelningen, så frågade sköterskan om jag hämtat ut medicinerna som jag behöver hemma. Det hade jag inte tänkt på mitt i all packning för hemfärd.  Se till att du hämtar ut medicinen innan du åker hem eller att du kan ge någon en fullmakt att hämta ut den. Detta var något jag skulle ha tänkt på, för nu blev jag utan morfin till ca 16-16.30 på eftermiddagen med allt vad det innebar av humörsvängningar.

Bilresan hem blev något kaotisk den också. Taxin kom 20 minuter för sent och den stackars stressade somaliske killen ville hjälpa mig så snabbt som möjligt och mitt i alltihop så klämde jag fingret i dörren, så då fick han hämta plåster också.


Blod på bilen också.

Väl iväg så försäkrade jag honom om att jag inte hade bråttom och det var tur att tid fanns i överflöd för min del...

När vi kommit ut på E20 borde taxin kunnat sträcka ut litegrann och tuffa på i ca 120 km/h. Efter att jag tittat på hastighetsmätaren ett par gånger sade chauffören att bilen inte går fortare, för det är fel på den. Resten av resan gick i 80-90 på raksträckor och nedför och i 50-70 uppför.